Pirrigt besök av Odlarna!

Jag har nästan uteslutande tackat nej till olika arrangemang som Bondjäntan, alltifrån tidningsreportage till olika tv-inslag. Jag har hållt mig på min kant, bloggat och facebookat om det jag gör under ett alias och varit ganska nöjd med det. Det ena skälet har varit att jag inte har velat blanda mitt yrkesliv med Bondjänteliv men det andra är också att det har varit skönt att vara anonym.

Nu har jag sakta men säkert har jag börjat kliva fram i olika sammanhang, börjat visa mig. Jag har t ex gått fram och hälsat på folk i olika sammanhang, fånigt kan tyckas men stort kliv för mig. Och nu senast, så har jag låtit mig intervjuas av Olof och Anna som har trädgårds-podden Odlarna. Man kanske skulle kunna säga att jag kliver fram ur garderoben nu! ;-)

Det känns fantastiskt finfint att få vara med i Odlarna! Stolt, glad och lite pirrig. Har ni inte lyssnat på dem tidigare bör ni verkligen göra det om ni är intresserade av odling. Jag får vara en del av en härlig skara odlare, Stefan Sundström, Lena Israelsson, Lars Krantz, Karin Berglund, Hannu Sarenström, John Taylor med fler. Ja ni förstår varför jag är stolt?!

Innan Anna och Olof kom hann jag känna några sekunders panik över att det är ju inte direkt någon visningsträdgård hemma hos mig. Åååå vad ska de tycka? Det där borde jag ha gjort... och det där har jag glömt... och ... Men ganska snabbt bestämde jag mig för att inte låta alla borden ta överhanden utan faktiskt tänka att detta är en trädgård där arbete pågår.

Ständig process. En tavla som målas. Olika tavlor. Med olika motiv...

Först gick vi en liten trädgårdsrunda, jag hade lovat mig själv att inte be om ursäkt för allt som inte var färdigt. Utan försöka förklara vad som var tanken. Jag tror faktiskt inte att jag någonsin kan få det färdigt... jag hinner alltid ändra mig. Anna och Olof hade många inspirerande och nyfikna frågor som gjorde det lätt att berätta, lätt att se vad jag har istället för vad jag inte har.

Efter trädgårdsrundan gick vi in för att faktiskt göra själva podden och fika. De hade med sig en helt underbar chokladkaka gjord med svarta bönor. Hade faktiskt lite svårt att sluta äta den. Själva intervjun vet jag inte hur den gick. Jag kommer bara ihåg att jag babblade på osammanhängande, glömde bort vad jag skulle säga och stakade mig. Men som tur är finns det ju redigeringsmöjligheter! :-)

Efteråt var jag lite trött. Hade tänkt fortsätta med mina sådder men det orkade jag inte. Det räckte med att bära in allt som hade burits ut för dagen, bland annat chilin som stod i solen och vinden för avhärding. En något trött kvinna tog tidig kväll. En Bondjäntan som "kommer ut"!


Frågan är vad som är nästa steg...?