1 apr. 2013

Utmaning!


Ja men äntligen har jag vågat att utmana mig själv med att rida! Jo, det stämmer, jag har aldrig vågat på mig denna ädla sysselsättning förrän nu!

Så idag, vid ettiden ställde jag mig på pallen och "hoppade" i sadeln. Och ja, ägaren till denna fina häst var med och ledde så att jag kunde slappna av och bara njuta. Från att vara livrädd till att sitta på hästen är stort. Det har varit många års dialog som har pågått med mig själv. Har några saker på min to-do-lista och det här var en av dem. Det känns ganska bra att pricka av ;-) Man kan ju inte springa runt och kalla sig för Bondjänta och inte våga sig på att rida en häst?! Helknasigt...

Apropå utmaning, det är dryga hundra besökare på bloggen varje dag och det är himla roligt. Helt otroligt faktiskt! Men vem är du? Det vore roligt att höra vem som är här och läser om mina upptåg. Lite kort bara?

Ha en go vecka!

38 kommentarer:

  1. Det var modigt gjort! Inte så så lätt att övertala sig själv att göra något man är rädd för...
    Jag är här hos dig för första gången - hittade dig genom Lotta vid Vätterns strand.
    Ha det gott!
    Hälsningar
    / Anki

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hjärtligt välkommen Anki!
      Hoppas att du återkommer och tack för att du tog dig tid att kommentera! Ha det gott du med!

      Radera
  2. Bra gjort och visst är det härligt att sitta på en stabil och säker hästrygg - kanske ett nytt fritidsintresse?

    ...och jag tillhör skaran trädgårdsfantaster som delar dina värderingar om konsumtion, hållbarhet och miljö.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hallå där Gunilla!
      Ja, kanske är det ett nytt fritidsintresse...? Eller? Vi får se. Det var bra läskigt ;-)

      Tack men kanske är det jag som tillhör din skara?! Hoppas vi ses snart igen!

      Radera
  3. Visst är det härligt! Bra gjort!! Jag är lite ramla av-skraj, men började rida lektion för några år sedan. Det är härligt! Jag behöver inte hoppa över hinder och ha mig, utan är så nöjd med att lugnt skriffa omkring i skogen - eller allra bäst - tölta fram längs en bred skogsstig. Åh, nu blev jag sugen :)

    Kram
    //Linda

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tufft Linda med ridningen! Kanske att jag blir som du så småning om... baby steps!
      Ha det gott!

      Radera
  4. Så kul att du övervann din rädsla. Visst är det härligt med dessa stora, mysiga djur. Jag har haft hästar i över 30 år (hua, hur gammal är jag egentligen?) och kan inte tänka mig att vara utan. Även om jag skulle få hur mycket tid över som helst då.
    Kram och lycka till med ridningen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ååå i 30! år, wow. Ja som du har förstått så är jag ingen hästmänniska... men jag kanske blir :-)

      Radera
  5. Modigt!

    Jag är odlingsfantast på liten yta och delar liksom Gunilla ovan dina värderingar om konsumtion, hållbarhet och miljö. Jag är garnnörd ut i fingerspetsarna och spinner mitt eget garn och har just färdigställt mina första satser av hudvård för husbehov. Jag är också hästrädd och drömmer om växthus, höns och biodling. Jag blir varm i hjärtat av att läsa dina blogginlägg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Josefin!
      Vad roligt att höra att vi är fler som delar värderingar om hållbarhet, konsumtion och miljö! Och vad spännande med hudvårdsprodukter... Vad har du gjort?
      Och jag blir varm i hjärtat av berömmet! :-)

      Radera
  6. 43 år, mamma till F som är 3 år, trädgårdsgalen och fotogalen, jobbar i skola, regisserar Stjärnjul och coachar körer, började rida när jag var 5 år men har inte gjort det på flera år, har bott på Gotland men har nu sommarhus där, har sju bröder dock är inte alla helsyskon...tack och lov för min mamma, gillar människor som utmanar sina rädslor...bra jobbat!
    Ha det bäst!
    Kram Hélena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Hélena, min blivande fotoguru ;-)
      Vi har många gemensamma intressen, både privat och inom det vardagliga lönearbetet. ;-)

      Dessutom blir jag alltid superglad av att läsa vad du har för dig!

      Radera
  7. Vad modigt att du övervann din rädsla, det finns ingen bättre känsla än när man klarar av något man varit rädd för.
    Jag tittar in här titt som tätt, delar ditt intresse för odling och höns. (Är som jag sagt tidigare väldans avis på ditt glädjehus)
    Jag bor på mitt ute i skogen på en liten gård med min sambo, ett gäng höns och Golden retrievern Agnes.
    Försöker leva så "grönt" som möjligt och delar även där dina tankar om konsumtion och drömmer om att leva ett så självhushållande liv som möjligt.
    Jag har tidigare haft hästar, connemarponnies och halvblod.
    Men är nu hästlös...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Miss Khaos, tänk att jag är så nyfiken på ditt namn... miss khaos!
      Vi har ju också en hel del gemensamt, både med hunden och hönsen... Dock har jag lite arbeta med vad gäller höns...
      Ha det gott!

      Radera
  8. Va häftigt. Jaa, hund och katt familjemamma som bor mitt i skogen och jobbar som natta på ett åldingsboende, hobbyodlare av de ena och de andra, bosatt på en ö som heter Åland :)
    (blogg.bogaloos.com) / Mia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Mia!
      Åland?! Måste ju fråga, är du finsk, finlandssvensk eller ålänning? ;-) (Jag är ursprungligen finlandssvensk)

      Jag ska absolut besöka din blogg! Vad spännande!

      Radera
  9. Jag läser lite då och då! Trädgårds/odlingsintresserad tvåbarnsmor./Susanne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt att du lämnade ett avtryck Susanne!
      Och du är hjärtligt välkommen tillbaka ;-)

      Radera
  10. Vad roligt! Jag skulle också vilja prova rida någon gång.
    Jag är en 26-årig småbarnsmamma i förorten som drömmer om att bo mer lantligt med lite självhushåll och mycket familjeliv. För mig är din blogg något att drömma sig bort till och inspireras av.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Annika!
      Jag har också varit en småbarnsmamma i förorten! :-) Allt kommer i sin tid...
      Roligt att jag kan inspirera och hoppas att du slår slag drömmen!

      Radera
  11. Har ju kommenterat många gånger på din blogg, så jag tror att du känner mig litet. Tycker mycket om dina värderingar och har genom åren själv testat en del i naturnära anda. Nu är jag pensionär och kan inte påstå att jag är speciellt renlärig idag. Men vi försöker i varje fall handla ekologiskt och odla litet grönsaker.

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jop, jag vet nog allt vem du är - så bra man nu kan känna någon utan att träffat dem :-D
      Och by the way, många bäckar små! Dvs även det lilla räknas!!!
      KRAM

      Radera
  12. Jag tittar ofta in hos dig men är dålig på att kommentera (lovar bättring). Det är så inspirerande att läsa om din enorma entusiasm för alla dina projekt och ta del av dina tankar om en hållbar livsstil.
    Själv har jag en trädgård i Sörmland och älskar framför allt att odla ätbart och att sedan få ta tillvara på allt det goda trädgården ger. Örtkryddor har en särskild plats i mitt hjärta och liksom du odlar jag "med en ekorre på axeln".
    Just nu lider jag dock av odlingsabstinens (småttingarna i sålådorna räcker tyvärr inte för att fylla odlingsbehovet) och längtar efter att snön ska tina bort och tjälen går ur jorden.
    Titta gärna in på min blogg Fägring och mylla (http://fagringochmylla.blogspot.se/) som handlar mycket om trädgårdens skafferi. Det vore roligt om jag i min tur kunde få inspirera dig.
    Ha det så bra och lycka till med dina framtida ridturer! Hästar är mysig djur och en ritt i skog och mark är ren avkoppling. Säkert också bra träning inför säsongens kommande grävning.

    Soliga hälsningar, Cecilia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Cecilia!
      Jag känner igen mig, jag är inte heller helt 100 på att kommentera, det går på nåt sätt i perioder. Men vad roligt att du nu tog dig tid att kommentera, så att jag hittar till dig! Härligt!

      Radera
  13. Jag tittar ju också in hos dig så ofta tillfälle ges!
    Du är ju en stor inspirationskälla!
    Jag är mamma till tio barn.Några är nu vuxna och har lämnat boet men det finns fortfarande små barn och stora barn hemma.Så det finns alltid något att göra!!!
    Själv drömmer jag om en stor köksträdgård och försöker också skapa det jag drömmer om. Vi får väl se hur det går!

    Nu väntar jag på att vårvärmen ska komma och tina bort all snö som vi har.Och att det snart går att flytta ut alla plantor i växthuset.LÄNGTAR :D
    Ha det bra och lycka till med framtida ridturer!
    /Heléne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hallå där Heléne!
      Mamma till 10 barn! Wow, då har du verkligen nåt att göra.
      Ibland är drömmar trevligare än verklighet ;-) Det är så viktigt att drömma!
      Och tack för uppmuntran!

      Radera
  14. Hej.
    Jag är Maria, en ekologisk lammbonde som bor utanför Uppsala. Vi flyttade hit för sju år sedan för att leva vår dröm.
    Några av mina intressen är djuren, naturen, hållbart leverne, god mat och odling. Det sistnämnda av framför allt ätbara grödor. I årets planering på gården ingår bla ett större trädgårdsland. Kikar in på din blogg för att jag tycker den inspirerar mig! :-)
    Maria
    http://www.lammbonden.se/2013/04/nu-borjar-det/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Maria!
      Roligt att du gör dig hörd, ska absolut kolla in din blogg! Går ju igång både på lamm och ekologi! ;-)

      Radera
  15. Bra att beta av jag-har-inte-vågat-än-listan!
    Gunnel här, torpardotter,östgöte, har jobbat inom lantbruk men inte längre. 4 vuxna barn. Odlar ekologiskt till mig, o familjen. Läser gärna om vad du och andra gör, man lär sig en massa. "Information är som en bra kompost, den fungerar bäst när den sprids."
    /Gunnel

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Gunnel, torpardotter!
      Bästa jag läst idag; "Information är som en bra kompost, den fungerar bäst när den sprids." Hoppas att jag får använda mig av den?!

      Radera
    2. Jag har själv lånat den från Eliot Coleman, så det går nog bra! ;)

      Radera
  16. Heja heja ! Bra gjort, man ska utmana sig själv. Blir lite sugen jag också, det är många år sedan jag red nu. Slutade för att mannen är allergisk mot pälsdjur. Men en liten uteritt någon gång vore inte fel. Ha en fin helg
    Lisa/Lisas trädgård

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var både läskigt och roligt på samma gång Lisa. JAg får nog träna lite för att det läskiga ska släppa!
      Ha det gott!

      Radera
  17. Har kikat in här sporadiskt i något år eller så, och bara älskar ert glädjehus! Har levt ekologiskt och hållbart sedan tidigt 1970-tal, och är SÅ glad när ni yngre tar vid det vi gamla startade :-). Keep up your good work och kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ååå en förebild som talar! I like!
      Ja, Ewa, Glädjehuset är nog det bästa vi har gjort. Jag älskar också det!

      Radera
  18. Fin utmaning för oss läsare också. :) En tvåbarnsmamma här med en liten plätt att odla på. Så jag kommer inte att göra något lika stort som du, men jag njuter av att läsa dina texter och naturligtvis lär jag mig något alltid nu och då. Jag älskar att ha fingrarna i jorden och önskar att barnen lär sig så mycket som möjligt om vart ifrån maten kommer (vilket har också med djur att göra). En tumme upp och lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Johanna, alla kan göra på sitt sätt, ut efter sina förutsättningar. Dessutom så har jag inte så stort som många tror... och jag började med liten liten plätt, och sen kolonilott och nu detta.
      Ha det gott!

      Radera
  19. Modigt att utmana sig själv; och bra för självkänslan också tror jag. :) Bakom dessa rader står en studerande flicka på 22 år som längtar efter hus och trädgård, eller åtminstone en gräsmatta! ;) Det är inte första gången jag tittar förbi här; blev så inspirerad förra gången att jag började odla fram lite annorlunda paprika-frön. De är ännu bara några centimeter höga och jag får vara försiktig så att inte lilla katten som jag har rycker upp dem, men det känns så trevligt att ha ett projekt som ständigt växer! Något som jag ser fram emot i framtiden är att använda all kunskap om bönor som jag som jag sugit åt mig likt en tvättsvamp från din blogg.

    SvaraRadera