Historieätarna och vem är jag?

Jag tittar sällan på Tv, missar säkert mycket bra saker men slipper också en massa skit. Ibland tittar jag i efterhand när jag märker att nu har det hänt nåt, det snackas! Så var det med Historieätarna och särskilt avsnittet om 80-talet. Jag har inte tittat på tidigare avsnitt men bestämde mig för att titta på detta avsnitt, dock dagen efter. På twitter kunde jag se många åsikter och folk som gick igång på Erik Haag och hans vulgära jag. Tangakalsonger, bristen på normkritik, ord som tattare och tråkiga bögskämt kritiserades och jag bestämde att jag inte orkade bli förbannad den kvällen.

Dagen efter var jag laddad, jag var förberedd! Ganska fort förstod jag som jag skulle kunna gå igång på. Herr Haag framstår som en Neandertalare och är oerhört osmaklig och vulgär! Äter slaffsigt och med öppen mun, sitter med benen brett i sär i tanga, mer ligger än sitter vid matbordet, är dryg och lite av en mansgris. Ett klockrent recept för att jag ska gå i gång. Men det är nästan lite för perfekt, så jag undrar om detta är Erik Haag eller är det hans tv-personlighet. Jag varken känner honom eller har sett tidigare program så jag kan inte avgöra. Jag inbillar mig att det skulle kunna vara en tolkning av 80-tals mannen?

I programmet tittar man lite på historien innan och 80-talet skulle kunna vara effekten av 70-talet. En motsatt reaktion på det man stod för, nu ville man ha det glammiga, lyxiga och glatta 80-talet. Dessutom så var Sverige ett av de mest jämställda länder vad gäller lönen i början av 80-talet så möjligheterna var många att börja spendera.

Under programmets gång så såg jag saker och ting och kände oerhört mycket. Rakt in i mig!  Hög igenkänningsfaktor, alltifrån desserter till det ytliga. Precis som 80-talet vänder sig mot 70-talet så ser jag att jag vänder mig starkt emot 80-talets galmmiga, spend-your-money-approach och yta är allt då jag är en del av den kulturen. Jag växte upp och blev vuxen på 80-talet och kan se nu i efterhand parallellprocesser med 70 och 80-talets motsatser och mitt leverne, mina värderingar och 80-talet. Damn vad jag gick igång på det här!

Jag är väldigt lite bling, bling, vill inte ha stora vräkiga saker, visst vill jag ha det snyggt men jag gillar less is more. Kvalité är viktigare än kvantitet. Ja, även hur jag presenterar Bondjäntan här på vänster sida visar på det. Och Bondjäntan är en stor del av mitt jag även om jag inte presenterar mig som Bondjäntan t ex på jobbet. Men värderingarna finns där. Kanske mitt val av partner är också en del av denna process. Jag menar, vad som tilltalar mig i en partner rent intellektuellt och det är absolut inte Erik Haags karaktär i avsnittet. I say no more!

Ja men ska man se programmet då? Ja absolut, det är både roligt och ger en hyfsad bra tillbaka blick. Man kan absolut tänka lite hur mannen framställs och hur kvinnan framställs. Hur ser vi på att sementera normer i samhället och vad vill vi förmedla. Har vi kommit längre än 80-talet vad gäller normkritik eller är det same same. Varför drar vi bögskämt och kallar folk tattare? Vem är jag i allt detta?

Hur tänker du?