Vad pågår i Glädjehuset?

När man öppnar dörren till Glädjehuset och släpper ut hönsen så kommer de gärna nästan skuttandes och kluckandes. Jag gissar på att de tror att det vankas mat när de ser "matmor". Och mest bråttom ut har den största tuppen Rudolfo, han trycker sig fram!

Man skulle kunna tro att Rudolfo är alfatuppen, både för att han är så försigkommen och stor men icke sa nicke. Han är bara lite mammig ;-). Eller kanske är han lite kärlekskrank? Han följer mig gärna, tittar på mig och funderar. Både ute och inne i Glädjehuset följer han mig på en halv meters avstånd. Rudolfo är av rasen Brahma.

Det är dags att börja fundera över besättningen. Nytt blod? Jo men visst, klart jag ska ha lite nytt blod till besättningen. Det svåra är bara att bestämma vad för raser jag ska utöka eller om det ska bli nya. På bilden till vänster ser ni en gråspräcklig tupp, en så kallad gökfärgad Marantupp. Mer och fler Mararaner ska absolut ha, det är det enda säkra.

Men sen då? Jo jag har tänkt mig lite grönvärpare som vissa av oss lite slarvigt säger om höns som värper gröna och turkosa ägg. Äggens färg, form och storlek påverkar ganska mycket mitt val av höna! Och så hönans mentalitet och jag deras fjäderdräkt också förstås. Och vad jag ska dem till...

Rudolfo är min "hökvakt", inte för att han är arg och jagar utan för att han är stor och lite höklik. :-) När hönsen är fria behöver de hökvakten. Andra har jag för att de är söta, så som silkeshönsen. Dvärgkockin har jag för att jag kanske behöver några bra ruvare. RIR för fjäderdräkten, äggen och köttet. Sussex för äggen och köttet och att de lägger ägg även vid några minusgrader! Ja, ni ser det finns många anledningar till olika raser av höns!

Så nu jagar jag lite ägg...!