En massa jobb i Glädjehuset idag

Idag har vi gjort många saker på to-do-listan. Vissa saker har inte blivit gjorda då jag blev sängliggande en evighet (som det kändes) så listan var längre än längst. I Glädjehuset har det gjort både det ena och det andra samt att vissa saker har gjorts inne men har anknytning till Glädjehuset. Nykomlingar kan läsa mer om Glädjehuset här. Glädjehuset har producerat dessa ägg idag.

Vi började förmiddagen med att jag pekade ut vilka tuppar som snart skulle till tupphimlen för att uttrycka det milt. Medan jag prioriterade yogan som jag hade bestämt, tog maken fram yxan och tog bort tre tuppar och hängde dem i en stege.

Sedan släptes resten av invånarna ut eftersom det skulle vändas i Glädjehuset. Varannan vecka ungefär, beroende på fuktighet och kompostprocess vänds spånet i Glädjehuset. Är det torrt vattnas det också. Även om det blåste ordentligt så stod de i solen och mös... ja det är väl en pålagd åsikt på pullorna men det kan jag väl få ha.

Anyway, hönorna och tupparna spred ut sig i trädgården, vissa på snöklädd mark och andra hittade ställen där jorden var bar. De ville inte gå in när det var dags... utan några fick bäras in igen. Helt galet :-) De är bra på att gömma sig om de vill....

Går han in nu...? Men.... det är ju så skönt här i solen! Inne Glädjehuset gjordes en ommöblering av sittpinnar och mat och vattenkärl efter spånvändningen. Glädjehuset delades av på mitten med kompostgaller. Maken tror inte att det kommer funka men jag hoppas för det är så enkelt med kompostgaller. Jag ska sära på Brahmorna från de andra hönsen för att göra en avelsgrupp. Vi får se hur det går med den saken. Dock orkade jag inte sära på dem idag utan det är förberett tills det är dags. Det blir nog under veckan. Då ska jag ta lite bilder också så ni får se innanför.

Innan ommöbleringen i Glädjehuset var jag och maken på långpromenad i solen. Så nice att äntligen orka gå en bit utan att känna att man ska svimma efter 10 minuter. Efter promenade tog jag tag i styckningen av tupparna. Tog endast hand om tupplåren och filéerna denna gång samt lite fjädrar, det är ju påsk snart. På bilden är 2 av tupparna omhändertagna. Normalt tar jag hand om levern och kokar buljong på skrovet men jag har kvar buljong i frysen sen förra slakten.

På tisdag blir det tupplår i vin i slow cookern och på fredag tuppbiffar! Det känns bra att äta kött som man vet har mått bättre än bra. Riktigt bra! (Ja, alltså om man nu ska äta kött...) Här till höger högst upp kan du hitta veckans matsedel imorgon om du önskar; Bondjäntans kök!

Maken har dessutom snickrat ihop ett nytt rede eftersom jag skulle dela på hönorna. Alla grupper behöver reden annars lägger de äggen i spånet och börjar ruva på dem. Det ligger faktiskt en höna och ruvar i ett rede (ett fack) som inte vill flytta på sig så jag vet inte hur många ägg hon har under sig. Om hon ligger kvar hela ruvtiden ut så lär jag ju märka det! :-)

Ja det var väl det hela om dagen äventyr med Glädjehuset! :-)

På återseende!

Tuppbiffar!

 För några helger sedan, en lördag morgon tog vi tag i tuppslakten här hemma. 17 ungtuppar hamnade på huggkubben och maken skötte detta galant, som vanligt. Jag har fortfarande något svårt för just dödsögon-blicket men inte själva omhändertagandet av djuren. På löpande band arbetade vi systematiskt, maken med huggkubben och jag med att ta hand om köttet. Vi börjar vara riktigt bra på detta!

Fina filéer och andra delar ner i fryspåsar och in i frysen på mindre än några timmar. De allra flesta var hönsrasen RIR och några var blandras RIR/Sussex, 3 stycken var silkeshöns. Silkestupparna ger betydligt mindre kött än de andra då de är en lätt ras och väldigt liten jämförelsevis. Men de är ju så söta... Tuppen på bilden är RIR, Rhode Iland Red ger bra med både ägg och kött.

 

I helgen tog jag fram två påsar med tuppkött ur frysen. Sen gick jag ut på långprommenad ;-) På eftermiddagen ställde jag mig och malde tupparna genom köttkvarnen. Först genom de största hålen och sedan genom något mindre men inte de minsta. Jag malde även ner kokta bönor så att det blev kanske en fjärdedel bönor och trefjärdedelar tuppkött.

Detta blandade jag med hackad gullök och rödlök, egna soltorkade tomater, dragon, rivet citronskal, ägg och cremefraiche. Geggade ihop smeten ordentligt och saltade lite och pepprade något, ganska snålt eftersom jag ville ha kvar de andra smakerna. Alla ingredienser egna förutom citron, cremefraiche, salt och peppar. Ganska nöjd över att det blir mer och mer eget....

Smeten fick stå kanske en halv timma och "smaka till sig". Sedan blev det till att steka biffar på mellan hög värme. Många goda biffar blev det, både till middag och smarriga matlådor i frysen. Känns bra att kunna plocka fram biffar de dagar men inte orkar laga mat eller när dagens middag inte räcker till morgondagens matlådor.

Var tuppbiffarna goda? Ja ja minsann, gudomligt goda! Dessa blir nog en favorit här hemma. Tidigare har vi kokat tuppkött och kryddat, gjort så kallad salladskyckling av allt förutom filéerna. Men det är mycket jobb och tar tid, det här var en bättre variant. Dessutom känns biffarna mer som riktig mat...

Idag blir det inte tuppbiffar till middag. Nä idag blir det en mustig linssoppa!

Ha det gott!

Köttproduktion - lamm

Ja då kommer del 2 i köttproduktionen och den handlar om lammkött. Förra året hade vi för första gången lamm på grannens mark. :-) Japp, så var det, grannen lånade ut mark för att vi skulle kunna ha lamm betandes där. Grannen har en dunge som han ville få renbetad och vi ville ha lamm! I år blev det inga lamm av olika faktorer, vi satsar nästa år igen.


Vi köpte fyra lamm, eller egentligen 3 1/2 kan man säga. Det fjärde lammet var ett flasklamm som var mycket mindre än de andra. Det var uppfött med flaska och var tillgiven och hette Fredag. Namnet kom från att han föddes sent en fredag. De tre lammen fick heta De tre musketörerna och den lilla Fredag.

Köttproduktion - lamm är rubriken på detta inlägg men jag vill nog påstå att lammen är mer än bara kött. Det ger en viss tillfredställelse att pyssla med djuren. Förmånen att klappa djur, se hur de växer, iakta hur de beter sig, lära av djurhantering och vara med djuren är uppfriskande. Jag inbillar mig att man (jag) mår bättre av djur i sin närhet. Dessutom är det himla nyttigt att vara med i produktionen av köttet, både för oss vuxna men även för barnen.


Kanske att jag ska lägga till att ha djur är inte bara rosenrött och mys. Det är ju jobb också. Att ge friskt vatten morgon och kväll är inte det roligaste när man är stressad och ska till jobbet klockan 7 på morgonen. Eller när man kommer hem sent på kvällen och många måsten finns.... Att köpa hösilge och frakta i vanlig bil då vi inte har mark att "odla" hö på eller traktor att frakta stora stuff med.


Måste erkänna att jag inte har riktigt koll på utgifterna men vi fick köpa balja och saltsten, hösilage och lite havre till lammen. Sedan kostade ju lammen också. Utdelning? Ja, vi "la ner" lammen själv och tog bort skinnet. Vi skrapade rent skinnen och saltade in dem. Vi tömde lammen på inälvor och mage utomhus. Lammen hängde i rep i en stege som stod lutad mot huset. Efter första lammet gick det på räls.

Inne i köket styckade vi lammen på "löpande band". Jag grovstyckade och maken fixade grytbitar. Det var faktiskt lättare att stycka lamm än gris. Nu var ju inte våra lamm så stora feta som man skulle önskat... Och fredag fanns det inte mycket mat på överhuvudtaget. Honom skulle man ju gärna sparat, ett riktigt gosedjur :-)

Vi paketerar, märker och fryser in. Vi brukar faktiskt alltid anteckna alla bitar och hur mycket varje bit väger men jag hittar inte anteckningarna. Annars skulle jag ju räkna ut hur mycket kött det blev i vikt. Men många goda måltider har det blivit. Har lite bitar kvar till färs då apparaten för malning gick sönder.... Har ju inte haft en riktig kvar utan en assistent med kvarntillbehör och jag antar att de inte kan hålla för evigt. Kanske att jag får koka bitarna till hundmat istället.

Så till nästa år, om vi köper lamm blir bokföringen av inköp och utgifter viktigt. Även vikt av köttet så att vi kan beräkna kilopriset för detta delikata kött. Kanske att vi ska lära oss mer av hur man gjorde förr, vad man tog till vara på då? Vi lär oss hela tiden :-)

Köttproduktion - gris

Jag lovade ju att räkna på vad våra djur kostar som mat, det vill säga hur mycket vi tjänar på att ha egna djur. Kan ju lägga till att det där med att vi tjänar på att ha djur är något galet tänkt. Men och andra sidan har vi inte djuren för att vi ska tjäna pengar på dem utan för att vi vill t ex veta vad vi äter. Vi vill äta bra kvalitetskött som har behandlats bra vid liv.

Jag börjar med grisen då det är lite skillnad mot de andra djuren vi har; lamm, kalkoner och höns.

När vi har haft gris så har vi haft den hos mina svärföräldrar. De har haft en eller två grisar och vi en. De har har fött upp grisen och stått för elstängsel och annat man kan behöva för att ha gris. Jag menar, till exempel bensinpengar för att hämta och köpa foder har vi inte ens diskuterat. Det vill säga de har jobbat för maten och vi har avnjutit. :-) Det är ändå ganska mycket jobb med att ta hand om djur, rent vatten och mat ska de ha flera gånger om dagen.



Vi hjälps åt vi slakten och styckar själva. Vid själva slakten har vi hyrt in en "grisbonde" som har hjälpt till med alltifrån "nedläggandet" av grisen till halvering av gris. I slakten ingår skållning, skrapning och "tömma ur grisen" . Inte helt enkelt och väldigt bra med en grisbonde som äger en traktor då grisarna väger runt 120 kg.

Vi har betalat för själva grisen och maten. Grisen är det enda djuret vi har koll på vad gäller kostnader för oss i köttväg. Men och andra sidan så har vi endast betalat för mat och inköp av gris, inga andra kostnader. Så priset för grisen är delvis sann.


Så vad har kostnaden blivit då? Jo kilopriset på hela grisen (med våra beräkningar) har blivit ca 75:-/kilot. Då ska jag erkänna att vi i vår familj inte har tagit hand om hela djuret som vi borde göra. Grishuvudet har vi inte tagit hand om... klövarna kokade vi inte... inga syltor över huvudtaget! Ingen har ätit knorr... Torrftigaste laget med inälvor - endast levern har hamnat i matproduktionen. Hm...


Sedan styckar vi helt själva, lite stöd av böcker som visar vilka delar som ska prioriteras. Det är bra och man lär sig himla mycket och kanske att man skulle kunna säga att vi "kan" det där med styckning nu... eller ... Grisarna styckar vi i garaget hos svärisarna som har gott om utrymme. De andra djuren har vi faktiskt styckat hemma i köket. När grisen är uppdelad i hanterliga bitar åker vi hem och paketerar. Paketering, märkning och infrysning tar tid det med. Dag två brukar innehålla att "göra" grytbitar och färs. Grytbite och färsproduktionen är det tråkigaste av alltihopa.

Att "ha" gris är ren lyx. Vi har inte det alltid, vi har haft gris 3 eller 4 gånger. Om vi hade mer mark skulle vi säkert ha gris oftare. Möjligheten att äta "hemmagjord" gris är en speciell känsla och egentligen lyx. Köttet är så mycket finare än i många affärer, ingen stress och inga tillsatser av t ex antibiotika. Inga trånga utrymmen och ingen misär. Utegående och välmående grisar!