Jag lovade ju att räkna på vad våra djur kostar som mat, det vill säga hur mycket vi tjänar på att ha egna djur. Kan ju lägga till att det där med att vi tjänar på att ha djur är något galet tänkt. Men och andra sidan har vi inte djuren för att vi ska tjäna pengar på dem utan för att vi vill t ex veta vad vi äter. Vi vill äta bra kvalitetskött som har behandlats bra vid liv.
Jag börjar med grisen då det är lite skillnad mot de andra djuren vi har; lamm, kalkoner och höns.
När vi har haft gris så har vi haft den hos mina svärföräldrar. De har haft en eller två grisar och vi en. De har har fött upp grisen och stått för elstängsel och annat man kan behöva för att ha gris. Jag menar, till exempel bensinpengar för att hämta och köpa foder har vi inte ens diskuterat. Det vill säga de har jobbat för maten och vi har avnjutit. :-) Det är ändå ganska mycket jobb med att ta hand om djur, rent vatten och mat ska de ha flera gånger om dagen.
Vi hjälps åt vi slakten och styckar själva. Vid själva slakten har vi hyrt in en "grisbonde" som har hjälpt till med alltifrån "nedläggandet" av grisen till halvering av gris. I slakten ingår skållning, skrapning och "tömma ur grisen" . Inte helt enkelt och väldigt bra med en grisbonde som äger en traktor då grisarna väger runt 120 kg.
Vi har betalat för själva grisen och maten. Grisen är det enda djuret vi har koll på vad gäller kostnader för oss i köttväg. Men och andra sidan så har vi endast betalat för mat och inköp av gris, inga andra kostnader. Så priset för grisen är delvis sann.
Så vad har kostnaden blivit då? Jo kilopriset på hela grisen (med våra beräkningar) har blivit ca 75:-/kilot. Då ska jag erkänna att vi i vår familj inte har tagit hand om
hela djuret som vi
borde göra. Grishuvudet har vi inte tagit hand om... klövarna kokade vi inte... inga syltor över huvudtaget! Ingen har ätit knorr... Torrftigaste laget med inälvor - endast levern har hamnat i matproduktionen. Hm...
Sedan styckar vi helt själva, lite stöd av böcker som visar vilka delar som ska prioriteras. Det är bra och man lär sig himla mycket och kanske att man skulle kunna säga att vi "kan" det där med styckning nu... eller ... Grisarna styckar vi i garaget hos svärisarna som har gott om utrymme. De andra djuren har vi faktiskt styckat hemma i köket. När grisen är uppdelad i hanterliga bitar åker vi hem och paketerar. Paketering, märkning och infrysning tar tid det med. Dag två brukar innehålla att "göra" grytbitar och färs. Grytbite och färsproduktionen är det tråkigaste av alltihopa.
Att "ha" gris är ren lyx. Vi har inte det alltid, vi har haft gris 3 eller 4 gånger. Om vi hade mer mark skulle vi säkert ha gris oftare. Möjligheten att äta "hemmagjord" gris är en speciell känsla och egentligen lyx. Köttet är så mycket finare än i många affärer, ingen stress och inga tillsatser av t ex antibiotika. Inga trånga utrymmen och ingen misär. Utegående och välmående grisar!
