Nu har jag läst boken Lev mer på mindre. Jag har tagit fram boken varje ledig minut, lunchtid och bussresor, läst igenkännande till stor del. Mycket av vad som berättas i boken har vi gjort eller gör. Grönsaksodling, djurhållning, vardagsliv är tingen man kan följa. Jag känner igen mig i alla olika projekt och läser med nöje och en viss beundran. För det finns en sak som skiljer oss åt, varför vi gör dessa saker. Därmed skiljer sig även resultatet kan jag konstatera något sorgset.
Maria Österåker med familj börjar denna resa med att de inte vill lägga ner merparten av tiden på jobb utan vill fokusera på familjen. Därför börjar de odla grönsaker för att äta under en månad och skaffar höns för äggen. De vill se hur lite pengar de kan leva med och därmed dra ner på yrkeslivet. Det resulterar i många fler projekt och även att Maria kan säga upp sig (!) från sitt ordinarie arbete. På köpet får de egenodlat och tänker mer ekologiskt än förr, dvs miljöfrågorna kommer på tapeten.
Jag och min familj har miljötänket som främsta utgångspunkt och delvis för att vi inte vill stödja "shoppinghysterin / vi-måste-göra-på-ett-visst-sätt-för-att-vara-framgångsrika" -karusellen. Det ger resultaten att vi är typ en light version av "månskensbönder", arbetar heltid och har ytterst lite tid till förfogande. Dessutom har vi båda, maken och jag, arbeten där 40 timmars vecka är sällsynt...
Så Marias familj och min familj gör ungefär lika men får olika resultat kan jag konstatera. Jag är mycket medveten om mina stressfaktorer och hur dåligt det påverkar min hälsa. Särskilt denna vecka har det varit tydligt. De senaste veckorna har jag haft rejält mycket att göra på arbetet, det har varit till att jobba i kapp på kvällarna med det administrativa för att få det att rulla på. Jag åkte på en förkylning som har hållit i sig, troligen för att jag är överarbetad. Halv krackelerande har jag ändå jobbat på...
Nu byter jag arbetsuppgifter och arbetsplats till sommaren. Det har jag planerat en längre tid då jag har förstått att nuvarande situation inte är hållbar. Förhoppningsvis kan jag återhämta mig och få en rimlig arbetsbörda. Det skulle typ bli som att gå ner i tid ;-) Jag ser framför mig att jag kanske kan så småningom göra större förändringar, så som Maria men i nuläget blir att byta arbetsuppgifter en bra förändring. Jag tror att det blir till det bättre.
Något Maria poängterar i sin bok är att de är bara delvis självförsörjande. De vill ändå ha en viss standard på kläder till barnen som inte ska behöva gå i "hemtovade tröjor". :-) Hon tror att det är svårt i dagens samhälle att bli helt självförsörjande. Jag instämmer, om man inte vill bo i en liten stuga i skogen helt isolerad från omvärlden är det nog himla svårt. Men att tänka till och göra delar som passar en själv, då är man på godväg.
Jag kan bara fastställa att jag kommer att må bättre om jag omfördelar tid på rätt sätt. Att lära mig att säga nej och prioritera min hälsa behöver jag träna på. Jag äter redan bra mat även om jag kan äta ännu bättre mat. Jag tänker miljö, jag handlar eko, jag värnar om djur och samhälle. Jag har hög arbetsmoral och tänker på mina närmaste. Nu är det dags att tänka på mig också.
Jag ska odla min hälsa!