Här kommer efter önskemål en utvärdering av Tomàquets de penjar, mina så kallade hängtomater från Katalonien. På brickan ser dem i en blandad kompott med paprikor och andra tomater. Längst bak så ser du några San Marzano, de avlånga röda tomaterna. En Green Zebra, runda gröna med ljusa strimmor. De mörkt röda med grönt är Purple Russian som jag absolut kommer odla igen. Och sist men inte minst så har vi mina hängtomater Tomàquets de penjar!
Detta var en provomgång, ett försök för att se om det gick över huvud taget odla denna tomat i Sverige. Om den var ätbar och kanske till och med god? Jag prövade hållbarhet och frost som ni kan se bilden ovan - tomaterna har legat ute till slutet av december. I och för sig var det en mild vinter ända till årsskiftet här men några minusgrader har de nog fått bepröva. Många frågor och jag har fått några svar!
Denna "evighetstomat" kommer jag absolut så igen. Denna gång inte bara för avgöra om den fungerar eller är ätbar för det vet jag ju nu. Den är god och saftig fortfarande i December, det vill säga att den duger även som "färsk" tomat i sallad eller som tillbehör. Man är inte tvungen att gömma den i maten eller använda den som mat-tomat. Kanske att det blir så senare eller rättare sagt i början av året, i februari är den nog inte lika fin. Eftersom jag bara hade en planta så räckte inte tomaterna längre än så här.
Tomaten är ganska mycket större än mina Principe Borghese, denna är mellanstor till normalstor tomat. Mina Tomàquets de penjar har vägt från 6o gram och uppåt, den största 90 gram. De är tjockskaliga som andra vintertomater från Medelhavet, så kallade piennolo-tomater men jag upplever att dessa är sötare och smakrikare. Kan också vara ett önsketänkande! ;-) Dock har den inte de klassiska "piennolosarnas" form och är ljusare i färgen.
Till kommande tomatodling ska det prövas fler vintertomater samt så ska jag odla denna Tomàquets de penjar på flera olika sätt. Utmana lite... Dock ska jag så denna senare än de andra tomaterna, i slutet av april räcker gott och väl!