Fredagsfunderingar - är det dags att bli en Prepper?

För länge sen, typ ett år efter jag hade startat denna blogg fick jag flera mail från olika håll som handlade om sk. Preppers. Preppers är civila och förberedda på alltifrån krig till naturkatastrofer, de har en krisberedskap utöver det vanliga. Dock så är de inte homogena, det finns en variation bland Preppers precis som det finns antalet människor. Det finns en skala från planetens undergång här och nu till vad gör man om det blir strömlöst, det de har gemensamt är att de ser sig som överlevare och är förberedda. 

Anyway, då i dessa mail fick jag veta att jag var flitigt besökt på bloggen av Preppers. De gillade bloggen och tyckte den var matnyttig. Dessutom fanns det en lista som cirkulerade med viktiga och informerande länkar för Preppers där Bondjäntan var med. Jag gav väl inte detta så mycket uppmärksamhet, kanske fnissade jag lite åt det i min enfald. För nu börjar jag fundera, är det dags att bli en Prepper?! 

Jag är inte mycket för att måla upp en bild av undergång och katastrofer men jag kan ju inte heller låta bli att se det som utspelar sig framför mig. Våran planet kämpar. Människor kämpar. Vår värld är orolig, människor flyr, resurserna är snefördelade, vi förbrukar mer än vi har, naturkatastroferna är fler mm. Vi kanske måste våga se det i vitögat och inte tro att vi kan fortsätta leva samma lika. Vi behöver nog förändras för att göra en förändring. För att överleva. Och för att inte tala om att LEVA.

Jag läser hur sårbara vi är i Sverige vad gäller livsmedelsproduktion där en stor del av produktionen är nuförtiden förlagd utomlands. Tidigare fanns det ett Beredskapsverk för krissituationer med en uppbackning men det finns inte längre. Hur länge klarar vi oss om det blir en naturkatastrof eller krig i närområdet? Och nej, jag önskar varken krig eller naturkatastrofer eller för den delen någon annan kris. Och ja, jag tycker att man måste jobba politiskt både med resursfördelning i världen (som jag tror ligger till grund för många krig) och klimatet. De hör samman och är otroligt viktiga. 

Men kanske är det så att jag också måste jobba som en Prepper? Nu viner det rejält i husknutarna och jag siar om en strömlös kväll och natt. Vindbyarna varnar om mörker och kyla. Jag har tappat upp vatten, letat fram batterier till ficklampor, tändstickor och ljus, filtar och sockor är framtagna. Jag sitter här och funderar, inser hur sårbara vi är som individer,

samhälle och jordklot. Från smått till stort.

Det kommer inte att gå någon nöd på oss just nu. Vi klarar oss nog i flera dagar utan svårigheter. Det fanns ju någon anledning till att jag ändå hamnade på lista hos Preppers. Vi har torkad mat, vi har syrad mat, vi har konserverad mat och vi har även mat i frysen. Vi klarar oss nog minst 14 dagar även om det blir lite ensidig kost i slutändan. Först ut går frysmaten då frysarna inte håller kylan mer än 5-7 dagar utan el. Sen har vi ju hönsen som ger ägg och även kött om det behövs. Kortsiktigt klarar vi oss.

Jag ska fundera vidare på det där med beredskap... ur ett längre perspektiv. Intressant...
Hoppas att ni har det bra där ute och må Helga vara nådig.

See U!