Idag har våra kalkoner blivit mat. Slakten i sig är ingen trevlig sak men det har gått bra. Maken fick ta livet av dem, jag är fortfarande lite skärrad av ryckningarna de har efter att de har dött. Vi har varit hos svärföräldrarna då de har en stor gryta som vi eldar i för att kunna skålla dem. De är ju ganska stora så det behövs stora don...Efter skållningen så plockar man dem. Fjäder efter fjäder, efter ett tag går det bara av farten. Då man är klar med plockningen tar man ur dem och kyler ner dem. Nu har vi kommit hem och behövde lite mat i magen. Man tappar tiden och plötsligt är man vrålhungrig.
Snart ska jag börja stycka kalkonerna och sedan frysa in dem. En sparar jag som hel... tror jag. Jag måste bara kolla om den går in i ugnen annars är det ju ingen idé att spara den hel. Så nu ska jag vässa knivarna och börja nästa moment i matproduktionen!
Ha en bra lördag!
Det vore ju synd om du inte skulle få in den i ugnen. Då blir det ju en kall-kon!
SvaraRaderaRyckningarna tycker jag är läskiga också, när vi slaktar tupp. Och slutrycket kan ju komma flera minuter efter det näst sista rycket. Spökligt. Hu.
SvaraRaderaLåter ju lite läskigt....men misstänker att man vänjer sig. Och kalkon är ju så gott! Kram Mimmi
SvaraRaderaGöran: *fniss* jag provade i går och... jo nätt och jämnt fick jag in kalkonen.... får köra den på varmtluft för att det ska bli bra tror jag.
SvaraRaderaKoola Viola: ja visst är det lite jobbigt med ryckningarna. Vi har ju slaktat tupp nu i 7 år och jag har nog inte vant mig än.
Mamma Mimmi: Jag tycker det är läskigt, andra gör inte det. Och visst vänjer man sig säkert till en viss grad. Det är lättare nu än förr men jag tycker det är jobbigt fortfarande.